i fredags efter jobbet for jag och min kompis västerut mot Storulvån. Stannade på vägen dit i Järpen på en pizzeria och där hände detta: ett gäng medelålders par satt och hade trevligt en fredagkväll och vid ett bord lite längre bort satt en ensam man i samma ålder och efter ca 20min ropar en av männen i gänget- "Bosse, kom och sätt dig med oss" och man såg att Bosse log och såg väldigt glad ut.

Tänkvärt: bjud hellre in folk i gemenskapen än låt dom sitta ensam.

Kom fram till Storulvån sent på kvällen, fann våra bäddar och sussade skönt, vaknade efter drömmar om bla regn vid vandring... vaknade och en blick ut genom fönstret visade en vacker utsikt. Frukostbuffén var underbar, satt jättelänge och avslutade med kaffe och våffla på altanen, då leker livet.

Ingen brådska på vägen upp, stannade flera gånger och solade, fotade och beundrade den härliga naturen. Fick lite raskare fötter då jag tyckte mig se en björn... men det kan ha varit en sten för den var kvar på samma ställe dagen efter då vi gick tillbaka...

Framme på Blåhammarn möttes vi av en trevlig kille som serverade saft. Vi drack kaffe och medhavd kaka och solade ett tag till. Därefter var det bastu med vacker utsikt från fönster och sedan väntade trerätters middag med vinpaket!

Det var bordsplacering och vi hamnade bredvid ett tervligt par från Uppsala. Trots att vi busat till det lite med veggomat och laktosallergi var personalen nöjda och glada och svor inte oss i ansiktet men kanske bakom ett hörn...

Efterrätt, vin och kaffe och sen till sängs men det var ju omöjligt att sova, det hade regnat under middagen men nu strålade solen igen så vi gick ut en sväng och spelade sedan lite memory. Låg sedan och viskade (låg ett par till i samma sal), vred oss väldigt länge, jag hann fundera på mycke saker, olika badmintonslag-drop,stop,lyft, clear, clear, drop stop... lönesamtal mm.

På morgonen stod regnet som spön i backen och det blåste och regnet såg mer och mer ut som hagel...men det var bara att traska. I början undvek vi vattenpölar, efter ett tag hade vi krossat vatten till låren med skor och allt och det var även väldigt strömt, tack du kvinna som hjälpte oss hitta rätt väg över floden! Tog sedan ett tag för fingrar och tår att få tillbaka sin glans. Men då möter vi ju taraaaaaa....

Prins Karl Philip Bernadotte

och då är det ju genast väldigt kul, att hälsat på prinsen gör man ju inte varje dag och inte heller så många som sett ut som en skurtrasa med röda märken i ansiktet då mitt hårband färgat av sig i mötet med prinsen... men nån ska väl va först med det också!

Att sedan basta när vi är tillbaka i Storulvån var fantastiskt, hade några jordgubbar som legat i bilen som va underbart goda men när jag kom ur bastun såg jag plötsligt väldigt sudddigt, o no, migränen hade drabbat mig och åter igen var det samma kvinna som hjälpte oss över den stora floden där vi fick vada upp till midjan (det blir högre och högre...) som hjälpte mig med en treo, så tacksam är jag!

Elin fick ta förarplatsen och jag låg bredvid med mitt sidenlakan och solbrillor. Stannade i Åre och åt på Max, det var så himla gott!!!

Somnade halv nio, de timmar som följde fram till morgonen grymtade jag mest till svar på min sambos gulliga fraser, det är kärlek det!

Hoppas jag kan locka andra att börja vandra för jag är fast, börjar redan längta till nästa gång och har några tips till mig själv, återkommer med dom även till er framöver.

var och shoppade lite på loppis idag och där är en ung tjej som säger:

"- va äckligt med gamla tallrikar, jag skulle aldrig äta på tallrikar som andra ätit på"

min fundering är om hon någonsin ätit på restaurang? eller kanske bara McDonalds...

snart ska jag skriva väldigt långt om min och Elins tripp till fjälls där vi bla mötte prins Karl Philip Bernadotte...