Fler än jag som sneglar uppåt takåsarna och skräms av isgubbar och snögubbar som är på väg att hoppa på en när man som minst anar det. För mig kommer det bli när jag som mest anar det för det ligger och lurar ständigt=jag anar det hela tiden. Jag väljer att gå mitt i vägen eller byta sida där det är risk för ras.

Min mamma berättade att när hon var ute och gick med mig i vagn när jag var liten ramlade det ner ett jätetstort isblock precis när hon passerat den punkten den föll på, läskigt!