Häromdagen var det ett inslag om 86-åriga Helge Back, en kvinna som kom till Sverige som 15-åring, hennes båda föräldrar hade dödast i koncentrationsläger. På 70- talet var hon fadder åt en liten pojke i Afrika i många år så att han kunde gå i skolan. Kontakten bröts men många år senare kontaktade pojken som då blivit en man som flyttat till Belgien och skaffat familj, henne. Han hade startat ”Helge Backs Education fond” för att hjälpa andra barn att kunna utbilda sig som Helge hjälpt honom. Idag har dom god kontakt och mannen betraktade Helge som sin andra mor och sa att ”noone can meen the world but to someone you can be the world, Helge is the world to me” och mina tårar föll, så vackert…